Vägledande principer för Social Community

Inom Social Community har vi ett antal vägledande principer som alla vi som deltar strävar efter att följa. Syftet med principerna är att göra Social Community till ett tryggt och respektfullt sammanhang och skapa konstruktiva samtal som fördjupar vår förståelse. Vi är alla människor, och därför kommer vi inte alltid lyckas följa alla principer. Det är okej. Det viktiga är att vi strävar efter att följa dem, och tar ansvar när vi missar.

Principerna är uppdelade i fyra olika teman, som består av att:

  • Visa nyfikenhet 
  • Visa empati
  • Respektera privatliv
  • Ta ansvar

Visa nyfikenhet

Att visa nyfikenhet handlar om att vilja lära och vilja förstå, både idéer och andra människor. Med detta kommer också en ödmjukhet kring våra egna föreställningar, att vi kanske inte alltid har rätt i det vi tror på. När vi är nyfikna på andra perspektiv speglas detta i våra beteenden, såsom att vi ger utrymme för andra att dela sina tankar, och lyssnar eftertänksamt när någon pratar.

Exempel på principer under detta tema är:
Vi lyssnar aktivt och försöker förstå varandra.
Vi uttrycker våra åsikter med ödmjukhet.
Vi ger utrymme för alla att bidra.
Vi försöker se till att alla förstår de idéer som uttrycks.

Visa empati

Att visa empati handlar om att på olika sätt visa omtanke och uppskattning för någons upplevelser, känslor och beteenden. Det handlar om att få någon att känna sig sedd eller till och med omtyckt. Vi visar att vi bryr oss, och att vi tror på den andres förmåga. Vi försöker inte säga åt eller styra den andre. En viktig aspekt av detta är att vi förutsätter att vi inte vet allt om andra, såsom deras individuella förutsättningar och svårigheter.

Exempel på principer under detta tema är:
Vi försöker bekräfta personer i deras upplevelser.
Vi uttrycker oss inte nedvärderande gentemot andra.
Vi visar uppskattning när någon gjort något bra.
Vi ger inte oombedda råd.

Respektera privatliv

Att respektera privatliv handlar om att vi försöker respektera både våra egna och andras privatliv. Det innebär att vi inte delar med oss av känsliga eller utelämnande detaljer om oss själva eller andra förrän vi säkerställt att det är motiverat och tryggt att göra så i sammanhanget. Och vi pressar inte heller andra personer att göra så.

Exempel på principer under detta tema är:
Vi delar med oss av våra tankar och erfarenheter enbart om vi känner oss trygga att göra så.
Vi delar inte med oss av alltför privata detaljer om våra liv (“oversharing”).
Vi delar inte med oss av privata detaljer om andra.

Ta ansvar

Att ta ansvar handlar om att både ta ansvar för våra egna beteenden och hur de påverkar andra, men också att ta ett gemensamt ansvar för gruppen. När vi tar ansvar så sitter vi inte passiva, vi kommer inte med bortförklaringar, eller förväntar oss att någon annan ska lösa våra eller gruppens utmaningar. Istället agerar vi och funderar över vad vi själva kan behöva göra för att andra inte ska påverkas negativt av våra eller gruppens beteenden.

Exempel på principer under detta tema är:
Vi säger till när vi upplever att någon beter sig på ett sätt som inte är respektfullt.
Vi lyssnar när vi får kritik för något vi sagt eller gjort.
Vi ber om ursäkt när vi inser att vi agerat på ett sätt som inte var schysst.
Vi hjälps åt med att hålla tiden och att hålla oss till ämnet.
Vi försöker säkerställa att vi utgår från pålitliga källor när vi kommer med påståenden.
Vi hjälps åt med det praktiska. 

Inom Social Community jobbar vi ständigt med att förbättra de vägledande principerna så att vi kan se till att vi får en så respektfull och trygg gemenskap som möjligt. Vi välkomnar därför synpunkter på principerna. Är det något du tycker ska ändras, tas bort eller läggas till? Är det någon princip du saknar? Är det någon princip du inte håller med om? Har du förslag på bättre formuleringar eller exempel? Vi vill höra vad du tycker!

Här följer en beskrivning av de vägledande principerna i mer detalj.

Visa nyfikenhet

Exempel på principer:

  • Vi lyssnar aktivt och försöker förstå varandra.
  • Vi uttrycker våra åsikter med ödmjukhet.
  • Vi ger utrymme för alla att bidra.
  • Vi försöker se till att alla förstår de idéer som uttrycks.

Vi lyssnar aktivt och försöker förstå varandra

Beskrivning: 

Att lyssna aktivt handlar både om att anstränga oss att höra och förstå vad den andre säger, och att visa att vi gör så för personen som pratar. Det är lätt hänt att vi tänker på vad vi själva vill säga, eller att vi tror att vi vet vad den andra kommer säga och därför inte lyssnar så noga. När vi är trötta eller har mycket att tänka på i livet försvinner ofta tankarna iväg till annat än det som sker i samtalet. Eftersom vi är människor kan vi inte helt undvika att så sker, men vi kan ha ambitionen att rikta vår fulla uppmärksamhet till personen som pratar. Genom att på olika sätt visa att vi lyssnar kan talaren också få bekräftelse och veta att det som sägs når fram.

Exempel:

  • Vi säger saker som “Aha!”, “Intressant”, “Just det ja, bra poäng.”
  • Vi visar med vårt kroppsspråk att vi lyssnar – till exempel att vi nickar eller hummar.
  • Vi svarar eftertänksamt, t.ex. genom att kommentera det som sagts eller ställa följdfrågor.

Varför detta är viktigt:

Aktivt lyssnande skapar en miljö där alla känner att deras idéer och erfarenheter uppskattas, vilket uppmuntrar till mer öppen och ärlig dialog. När vi lyssnar noggrant visar vi inte bara respekt mot andra, utan ger också oss själva möjlighet att lära och utvecklas. Andra personers perspektiv kan visa på luckor i vår egen förståelse och hjälpa oss att skapa en mer heltäckande bild tillsammans.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Förlåt, nu försvann jag iväg i tankarna. Kan du upprepa vad du precis sa?”
“Jag är ledsen, jag är jättetrött idag och hade lite svårt att hänga med. Kan du säga igen vad det var du tänkte?”

Om vi redan på förhand vet att vi kommer vara lite disträ av någon anledning kan vi också säga det i början:
“Jag vill bara säga att jag väntar på ett viktigt samtal idag, så jag kan komma att vara lite ofokuserad idag.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Du verkar lite frånvarande nu. Hörde du vad jag sa?”
“Lyssnar du nu?”
“Jag fick inte någon respons på det jag sa. Jag ville bara kolla om det jag sa togs emot?”

Vi uttrycker våra åsikter med ödmjukhet

Beskrivning:

Att uttrycka våra åsikter med ödmjukhet handlar om att vi inte presenterar våra tankar som den enda sanningen och som att de som inte håller med har fel. Istället uttrycker vi oss på ett sätt som visar att vi förstår att vårt synsätt är just vårt eget, och eftersom vi är människor kan våra uppfattningar vara felaktiga även när vi känner oss säkra på dem. Genom detta lämnar vi också utrymme för andras uppfattningar.

Exempel: 

  • Vi kan säga saker som: “Så här ser jag på det…”, “Skulle det kunna vara så att…?”, “Jag har uppfattat det som att…” eller “Jag tänker att…”
  • Vi undviker att säga saker som “Det är självklart att det är så här”, “Alla vet ju att…” eller “Du har fel, det rätta svaret är…”.
  • Vid meningsskiljaktigheter kan vi säga: “Jag förstår hur du menar. Jag har en lite annan syn på detta.” eller “Det var ett intressant perspektiv. Så här ser jag på det.”

Varför detta är viktigt:

Vi har alla ändrat åsikt tidigare – ibland om saker vi var helt säkra på. Det visar att våra nuvarande övertygelser också kan förändras. Vi behöver ha det i åtanke så att vi inte blir överdrivet självsäkra, och på så sätt hindrar en konstruktiv dialog. Att ta sig an samtal med ödmjukhet skapar ett respektfullt och öppet klimat där det känns tryggt att dela och omvärdera idéer. Om vi beter oss som att vi alltid har rätt riskerar samtalen att bli debatter där målet är att vinna, snarare än att förstå. Ödmjukhet främjar genuin dialog och samarbete som hjälper oss arbeta tillsammans mot en djupare, gemensam förståelse.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag uttryckte mig kanske lite väl självsäkert där. Jag kan ju såklart ha fel.”
“Förlåt, nu lät det som att jag tänkte att alla som inte håller med om detta har fel. Så behöver det inte vara.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Det verkar som att du redan bestämt dig för vad som är rätt sätt att se på detta. Stämmer det? Det är viktigt att vi är ödmjuka för att det kan finnas andra synsätt.”
“Det låter som att du tänker att du vet svaret och inte är intresserad av andra perspektiv?”

Vi ger utrymme för alla att bidra

Beskrivning:

Att ge utrymme för alla att bidra handlar om att se till att alla får lika möjlighet att uttrycka sina tankar i samtalet. Även om vi har mycket vi själva vill säga, eller tror att vi sitter på svaret på en fråga, så tar vi inte över hela samtalet och hindrar andra från att dela med sig av sina synsätt. Istället försöker vi vara uppmärksamma på om andra vill säga något, och ser till att de får komma till tals. Detta innefattar också att inte avbryta andra, utan låta dem få säga klart sin tanke. Vissa personer kan också behöva mer tid för att komma till tals, och då behöver vi skapa förutsättningar för att även de ska få möjlighet till det.

Exempel:

  • Vi undviker att göra långa utläggningar. 
  • Vi tar pauser när vi pratar för att se om de andra vill höra mer, eller har något de själva vill säga.
  • Om vi är osäkra på om de andra är intresserade av att höra mer om det vi pratar om så kan vi fråga: “Förstår ni vad jag menar, eller ska jag utveckla lite mer?” eller “Vill ni att jag berättar lite mer om det här?”
  • Vi räcker upp handen när vi vill säga något.
  • Vi frågar efter andras perspektiv på frågan.

Varför detta är viktigt:

Ett riktigt samtal är ett utbyte, inte en monolog. När alla får komma till tals får vi ett rikare samtal med fler perspektiv. Att ge plats åt andra visar respekt och stärker en inkluderande miljö där alla känner att deras bidrag värdesätts. Genom att lyssna lika mycket som vi pratar främjar vi kollektivt lärande och en djupare gemensam förståelse.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Oj, nu blev det en lång utläggning. Det var inte meningen. Var det någon av er övriga som ville säga något om detta också?”
“Förlåt, nu babblade jag bara på.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag märker att du har mycket att säga om detta, men vi har inte så mycket tid kvar. Det var en till person som ville säga något.”
“Intressanta tankar. Vi behöver låta nästa person prata så att alla hinner ge sina synpunkter.”
“Kan jag hoppa in och ge mina tankar?”

Vi försöker se till att alla förstår de idéer som uttrycks

Beskrivning:

Att försöka se till så att alla förstår de idéer som uttrycks handlar både om att tänka på hur vi själva uttrycker oss, och att tänka på om någon annan uttrycker sig på ett sätt som andra kanske inte förstår. Vissa saker kan vara självklara för oss, men inte för andra. Om vi är mycket pålästa om ett ämne kan vi ha lärt oss olika synsätt, teorier och termer som andra personer inte känner till. För att alla ska förstå behöver vi därför förklara ord och teorier som vi inte kan förvänta oss att alla känner till.

Exempel:

  • Vi försöker tänka på vad de andra känner till och inte känner till, så att vi kan beskriva våra tankar på ett sätt som är lättare för alla att förstå.
  • Om vi är osäkra på om alla förstår frågar vi: “Låter det vettigt?” eller “Är det tydligt så långt?”
  • Om någon inte förstår, tar vi oss tid att förklara och ställer frågor för att förstå vad som är oklart – istället för att bara upprepa det vi sagt.

Varför detta är viktigt:

För att ett samtal verkligen ska vara ett samarbete måste alla förstå de idéer som delas. När alla hänger med kan vi bygga vidare på varandras tankar och skapa en gemensam förståelse, och vi försäkrar oss att ingen lämnas utanför.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Förlåt, jag rycktes med lite i mina tankar och glömde bort att alla kanske inte är helt bekanta med vad dessa termer betyder.”
“Oj, nu insåg jag att jag kanske borde förklarat vad jag menade när jag sa … “

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Nu hänger jag inte med. Kan du förklara vad du menar?”
“Du använder flera termer som jag inte känner till. Kan du beskriva det på något annat sätt?”

Visa empati

Exempel på principer:

  • Vi försöker bekräfta personer i deras upplevelser.
  • Vi uttrycker oss inte nedvärderande gentemot andra.
  • Vi visar uppskattning när vi tycker att någon gjort något bra.
  • Vi ger inte oombedda råd.

Vi försöker bekräfta personer i deras upplevelser

Beskrivning:

Att försöka bekräfta personer i deras upplevelser handlar om att visa att vi förstår att en annan person känner som den gör, givet sina omständigheter. Vi visar att det är okej att känna på det sättet och att uttrycka dessa känslor och upplevelser. Även om vi själva har andra upplevelser och reagerar på andra sätt i liknande situationer så kan vi bekräfta för en annan person att det är en naturlig reaktion givet den personens sätt att fungera och tidigare erfarenheter.

Exempel:

  • Vi kan säga saker som: “Åh vad jobbigt.”, “Det låter tufft.”, “Jag förstår att det varit påfrestande för dig. Du har fått stå ut med mycket.”
  • Vi säger inte saker som: “Det där var väl inte så farligt?”, “Så ska du inte känna.”
  • Vi kan också med vårt kroppsspråk visa empati, till exempel genom att lägga en hand på personens axel, ge en vänlig blick, och om det finns samtycke kan vi också ge en kram.
  • Vi kan också visa uppskattning genom att tacka personen för att denne delar med sig av sina upplevelser: “Vad fint att du berättar.”, “Tack för att du delar med dig.”

Varför detta är viktigt:

När vi blir bekräftade i våra upplevelser så känner vi oss sedda och accepterade av andra. Det gör också att våra känslor och upplevelser känns lättare att bära. Detta underlättar för oss att våga vara sårbara och öppna med vad vi tänker och känner. När vi bekräftar varandras upplevelser skapar vi därför förutsättningar för ett djupare och mer genuint samtal, där vi får möjlighet att lära känna och förstå varandra bättre. Istället för att vi fastnar i våra förutfattade meningar om andra personer så får vi därför bättre möjligheter att förstå och lära om andra.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Förlåt, jag var lite avfärdande när du beskrev vad du kände. Jag ber om ursäkt för det. Självklart är det helt rimligt att du känner som du känner.”
“Jag var lite tankspridd när du berättade, men vill säga att jag verkligen förstår att det varit tufft för dig.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag kände mig inte så bekräftad när jag berättade vad jag varit med om. Du verkade snarare skeptisk.”
“Jag uppfattar dig som ganska dömande gentemot mig när jag berättar om detta. Det känns inte så respektfullt.”

Vi uttrycker oss inte nedvärderande gentemot andra

Beskrivning:

Att inte uttrycka oss nedvärderande gentemot andra handlar om att inte säga saker som på olika sätt beskriver andra som dåliga eller mindre värda. Detta är kopplat till vad vi har för grundläggande syn på andra människor. Om vi tänker att vissa personer är mindre värda, att personer som gör saker på annat sätt än vi själva är konstiga, eller att vi själva i grunden är bättre än andra, då kommer detta också visa sig i hur vi agerar gentemot andra. För att undvika att uttrycka oss nedvärderande behöver vi därför också vara medvetna om hur vi ser på andra människor. När vi stöter på idéer, beteenden eller personer och upplever en dömande reaktion inombords behöver vi istället försöka vara nyfikna. Det kan innefatta att vara nyfiken inåt gentemot sin egen reaktion, men också utåt gentemot andra.

Exempel:

  • Vi säger inte sådant som: “Vad fånigt.”, “Typiskt kvinnor/män att …”, “Är du korkad eller?” eller “Värst vad du var känslig!”.
  • Vi beter oss inte heller nedvärderande med vårt kroppsspråk såsom att himla med ögonen, sucka, skratta föraktfullt.
  • Vi exkluderar, ignorerar eller undviker inte personer på grund av deras kön, etnicitet, ålder, funktionsnedsättning, yrke eller annat.

Varför detta är viktigt:

Syftet med diskussionen är att bygga en gemensam förståelse genom att lära av varandras perspektiv. Att avfärda eller förminska någon undergräver det målet och gör att människor drar sig för att delta. Respektfulla samtal skapar en miljö där alla kan känna sig trygga och uppskattade, vilket gör det lättare för alla att vara ärliga när vi delar med oss av våra tankar. Om vi dömer människor utifrån deras åsikter eller personliga egenskaper, förhindrar det genuin nyfikenhet och meningsfull dialog – då blir ömsesidig förståelse omöjlig.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag ber om ursäkt. Det där var inte alls schysst av mig. Jag blev lite meddragen i mina känslor och står egentligen inte alls för det synsätt jag uttryckte.”
“Oj, jag insåg just att det jag sa var ganska nedvärderande. Förlåt.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag tänker att det blir förminskande när du säger så.”
“Det där tycker jag är en ganska nedvärderande kommentar.”
“Menar du att den idén skulle vara dålig bara för att det är en kvinna/man som uttryckt den?”

Vi visar uppskattning när någon gjort något bra

Beskrivning:

Att visa uppskattning när någon gjort något bra handlar om att visa att vi ser det positiva hos andra människor. I diskussioner kan det lätt bli fokus på sakfrågan som diskuteras, samt att man säger ifrån när någon gör något respektlöst. Men det är viktigt att också lyfta fram det som vi tycker att andra gör bra. Det kan handla om de tankar och idéer som någon framför, eller hur de beter sig.

Exempel:

  • Vi kan säga saker som “Jag tyckte du förklarade det väldigt bra.”, “Jag tyckte det var snyggt när du gjorde … “, “Jag vill bara säga att jag uppskattar att du …”
  • Vi kan också visa uppskattning genom vårt kroppsspråk såsom att ge tummen upp eller applådera.

Varför detta är viktigt:

När vi får höra från andra att vi gjort något bra så känner vi oss sedda och uppskattade. Detta skapar en känsla av att tillhöra ett positivt sammanhang, och att vi är värdefulla. När någon lyfter positiva saker om oss så ökar det också sannolikheten att vi gör något liknande igen. Det kan också inspirera andra i gruppen att ta efter de beteenden som andra lyfter som något bra.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

För att vi ska följa principen behöver vi först ha noterat något som någon har gjort och insett att vi tycker att det är bra. Vi ska så klart inte krysta fram något bara för sakens skull. Men om vi kommer på något i efterhand kan vi alltid säga något i stil med:
“Jag ville bara säga att när du sa … lite tidigare idag så tyckte jag att det var väldigt bra sagt.”
“Jag glömde säga det i stunden, men jag tänkte på när du gjorde … Jag tyckte det var inspirerande och ska själv försöka göra samma sak.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Att någon inte visar uppskattning kan vara lite svårt att fånga upp. Men om vi ser ett mönster hos en person att denne aldrig eller sällan säger något positivt om andra eller visar uppskattning på andra sätt kan vi till exempel säga:
“Jag har märkt att du sällan säger att du uppskattar något som någon annan har gjort. Håller du med om det?”

Vi ger inte oombedda råd

Beskrivning:

Att inte ge oombedda råd handlar om att respektera andra personers självbestämmanderätt, och låta dem själva avgöra hur de ska lösa sina problem. Vi säger inte åt dem vad de ska göra, eller vad vi själva hade gjort i deras situation. Istället visar vi empati för de andras situation, och bekräftar deras upplevelse. Har vi ett råd vi vill ge så frågar vi om de andra är intresserade av att höra det, och om de inte vill det så respekterar vi det.

Exempel:

  • Vi undviker att säga saker som: “Vet du vad du borde göra? Du borde testa …”, “Om jag var du hade jag gjort såhär.”, eller “Jag har en lösning på ditt problem.”
  • Istället kan vi säga saker som: “Vill du att jag berättar vad jag tänker att man kan göra i en sådan situation?”, “Är du intresserad av att höra tips på vad du kan göra?”

Varför detta är viktigt:

Oombedda råd upplevs ofta som att den som ger rådet inte litar på vår egen förmåga att lösa problemet. Vi har lätt för att tro att vi kan lösa andra personers problem och ha goda avsikter när vi säger till någon vad den skulle kunna göra. Men även om vi säger det för att hjälpa så blir det ofta inte hjälpsamt. Som utomstående har vi ofta sämre kunskap om den andres situation än vad vi tror är fallet, och många gånger har den andre ofta provat precis det vi föreslår. Genom att undvika att ge oombedda råd så kan vi skapa en känsla av att man är respekterad och att andra ser oss som kapabla att hantera våra egna liv.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Förlåt, det där blev visst ett oombett råd. Det var inte meningen.”
“Nu insåg jag att du inte bett mig om råd kring din situation. Jag ber om ursäkt för det.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Du, det där var ett oombett råd. Han hade inte bett om råd kring hur han ska göra.”
“Jag förstår att du vill väl, men jag är inte intresserad av att få råd just nu. Jag vill att du respekterar det.”

Respektera privatliv

Exempel på principer:

  • Vi delar med oss av våra tankar och erfarenheter enbart om vi känner oss trygga att göra så.
  • Vi delar inte med oss av för mycket privata detaljer om våra liv (“oversharing”).
  • Vi delar inte med oss av privata detaljer om andra.

Vi delar med oss av våra tankar och erfarenheter enbart om vi känner oss trygga att göra så

Beskrivning:

Att dela med oss av våra tankar och erfarenheter enbart om vi känner oss trygga att göra så handlar om att vi själva avgör när och vad vi delar med oss av till andra. Vi ska inte bli pressade att dela med oss av sådant som vi inte är bekväma att prata om. Om någon säger eller visar att de inte vill prata om något så respekterar vi det.

Exempel:

  • Om vi har en känsla av att vi inte kommer få ett respektfullt bemötande om vi delar med oss av våra tankar så behöver vi inte göra det.
  • Om vi får en fråga om något som vi inte vill prata om kan vi säga “Jag känner mig inte bekväm att svara på det.”, “Det känns lite för privat för mig att dela med mig av.”, eller “Jag känner mig inte redo att prata om det.”
  • För att minska risken att någon ska känna sig pressad att svara på en fråga som kan vara känslig kan vi säga “Vill du dela med dig av dina tankar kring detta? Du behöver inte om du inte vill.” eller “Känns det okej att svara på den frågan?”.

Varför detta är viktigt:

När vi upplever att vi inte behöver dela med oss av saker som vi inte känner oss trygga att dela med oss av blir vi mer avslappnade och mindre rädda att ge oss in i svåra diskussioner. När vi kan öppna upp i vår egen takt får vi en känsla av kontroll, som underlättar vår självutveckling. Vi kan då utmana oss själva steg för steg. Om vi pressar andra att prata när de inte är bekväma att göra så så minskar istället deras vilja att ha fortsatta samtal med oss. Det försvårar möjligheten att få till konstruktiva samtal där vi får en ökad förståelse för varandra och når samsyn i frågor.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Om vi kommer på oss själva med att dela med oss av mer än vi är bekväma med kan vi till exempel säga:
“Jag känner nu att det inte känns så bra att dela med mig av detta. Jag vill inte säga något mer om detta.”
“Det här blev kanske lite väl privat inser jag nu. Låt mig beskriva det såhär istället…”

Om vi kommer på oss själva med att pressa någon annan att dela med sig kan vi till exempel säga:
“Förlåt, jag märkte att jag ställde frågan på ett sätt som fick det att framstå som att jag förväntade mig ett svar från dig. Det är så klart helt okej om du inte vill svara på den frågan.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Om vi uppfattar det som att någon delar med sig trots att de inte är bekväma med det kan vi till exempel säga:
“Du behöver inte dela med dig om du inte vill, bara så du vet.”

Om vi uppfattar det som att någon pressar någon annan att dela med sig trots att de inte är bekväma med det kan vi till exempel säga:
“Nu blir det lite som att du pressar henne att dela med sig. Det är viktigt att vi respekterar om man inte vill säga något.”

Vi delar inte med oss av för mycket privata detaljer om våra liv (“oversharing”)

Beskrivning:

Att inte dela med oss av för mycket privata detaljer om våra liv (vilket på engelska brukar kallas för “oversharing”) handlar både om respekt gentemot oss själva och andra. Det räcker alltså inte med att vi själva känner oss bekväma att dela med oss av saker där och då. Vi måste också tänka på om andra känner sig bekväma att lyssna på det vi berättar, samt vad vi själva kan komma att känna i efterhand. Vi försöker därför känna av på vilken nivå det är okej att vara privat i det givna sammanhanget.

Exempel:

  • Vi håller tillbaka på allt för privata detaljer om våra liv tills vi märker hur det tas emot. Om den andre tar emot det väl och själv delar med sig av privata detaljer så finns en ömsesidighet där vi steg för steg kan dela med oss av fler privata detaljer.
  • Vi undviker att på en gång kasta oss ut hela vår livshistoria, eller dela med oss av mycket känsliga eller intima saker.
  • Vi försöker i första hand uttrycka oss på lite mer övergripande och sammanfattande nivå istället för att gå in på detaljer, till exempel säga “Jag har psykisk ohälsa” istället för “Jag har PTSD som följd av att jag utsatts för sexuella övergrepp”, eller “Min flickvän är sjuk” istället för “Min flickvän är hemma med diarré”, eller “Jag har ekonomiska problem” istället för “Jag har ett spelmissbruk som gör att jag har stora skulder.”

Varför detta är viktigt:

Om vi varit nedtryckta tidigare i livet kan det kännas som en frihet att senare i livet få säga allt man tänker och känner. Men vi kan då gå miste om att det finns sunda anledningar till att hålla tillbaka på det vi säger också. Att till exempel berätta ingående om vårt sexliv för någon annan kan vara gränsöverskridande mot den personen, som kanske inte alls vill få bilder i huvudet på hur vårt sexliv ser ut. Att berätta ingående om våra psykiska besvär kan kännas givande, framför allt om vi får bra stöd från den andra personen. Men om vi senare märker att den andra personen inte delar med sig av sina besvär så kan relationen börja bli obalanserad. Vi hamnar i ett underläge där den andra personen känner till en mängd privata saker om oss, men vi vet inget om dem. Om vi dessutom sedan märker att den andra personen berättar om oss för andra personer så kan det bli mycket psykiskt påfrestande. Därför är det viktigt att vi är försiktiga med vad vi delar med oss av till andra och hela tiden ser om det finns en ömsesidighet vad gäller nivån på hur privata vi och dem är.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Oj, det här blev kanske lite för privat. Jag ber om ursäkt för det.”
“Jag vill bara säga att jag nu i efterhand insåg att jag kom in på mycket mer privata saker än vad jag egentligen känner mig bekväm med. Kan vi glömma det jag sa?”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Det du berättar nu är ganska privata saker. Jag tänker både för din skull och andras att det kan vara bra att inte gå in på för mycket privata detaljer.”
“Det du berättar om nu är mycket mer intimt än vad jag känner mig bekväm med att höra om.”

Vi delar inte med oss av privata detaljer om andra

Beskrivning:

Att inte dela med oss av privata detaljer om andra handlar om att inte berätta om sådant som kan vara känsligt att andra får veta. Det innefattar både när vi på träffarna pratar om personer som inte är närvarande, eller när vi efter en träff pratar med andra om personer som deltog. Undantag är om personen vi pratar om har givit sitt samtycke att vi berättar om något. Om det är något vi vill berätta vidare kan vi därför fråga om det är okej att vi gör det.

Exempel:

  • Vi kan börja med att fundera på om vi behöver berätta vem det handlar om. Kan det räcka med att säga “Jag känner en person som har sjukdomen … “, “En anhörig till mig har varit med om att…” eller “En deltagare berättade att han…”?
  • Vi kan också försöka berätta på ett mer övergripande plan än att gå in på detaljer, till exempel: “Jag är i konflikt med min faster” istället för “Min faster har anklagat mig för att ha utnyttjat mina föräldrar ekonomiskt, trots att det är hon som har gjort det genom att ta privatlån från dem som hon inte betalat tillbaka.” Eller “En deltagare berättade om sin tuffa livssituation” istället för “En deltagare berättade att han nyligen varit inlagd i psykiatrin och att han hade förlorat sitt jobb som säljchef på IKEA.”
  • Vi kan ha nytta av att fundera över syftet med att berätta något om någon. Om det bara är för att sprida skvaller kanske vi kan avstå helt från att berätta. Om det är för att vi blev känslomässigt berörda av något som vi vill få stöd kring, så kan vi lägga fokus på vår egen reaktion och enbart berätta det som behövs för att förklara den.

Varför detta är viktigt:

Det finns flera skäl till att vi bör undvika att berätta för mycket privata detaljer om någon. I grunden så handlar det om att vi alla har rätt till vårt eget privatliv, och att själva avgöra vilka som får ta del av det. Om vi berättar privata detaljer utan tillåtelse blir det ett gränsöverskridande gentemot den personen. När vi berättar vidare något om en person så har inte heller den personen möjlighet att korrigera eventuella fel eller anklagelser. Det ökar chansen att vi ger en missvisande bild av personen som den kan ta skada av.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Det här var nog lite mer detaljer än vad som var motiverat för mig att dela med mig. Jag ber om ursäkt för det. Jag ber er att inte berätta dessa saker vidare.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag undrar om du verkligen behöver berätta alla dessa detaljer för att föra fram din poäng?”
“Jag blir lite obekväm av att du berätta dessa ganska privata saker om henne. Det känns inte respektfullt gentemot henne.”

Ta ansvar

Exempel på principer:

  • Vi säger till när vi upplever att någon beter sig på ett sätt som inte är respektfullt.
  • Vi lyssnar när vi får kritik för något vi sagt eller gjort.
  • Vi ber om ursäkt om vi insett att vi agerat på ett sätt som inte var schysst.
  • Vi hjälps åt med att hålla tiden och att hålla oss till ämnet.
  • Vi försöker säkerställa att vi utgår från pålitliga källor när vi kommer med påståenden.
  • Vi hjälps åt med det praktiska 

Vi säger till när vi upplever att någon beter sig på ett sätt som inte är respektfullt

Beskrivning:

Att säga till när vi upplever att någon beter sig på ett sätt som inte är respektfullt handlar om att vi alla tar ett gemensamt ansvar att uppmärksamma om någon gjort något som kan ha brustit i respekt för en annan person. Det handlar inte om att anklaga eller att måla upp någon som en dålig person, utan enbart att lyfta det som skedde så att personen som agerade kan uppmärksammas på att det som denne gjorde kanske inte var så respektfullt. När vi lyfter detta är det extra viktigt att vara ödmjuk, då vi kan ha missuppfattat situationen.

Exempel:

  • Vi kan säga saker som “Jag tänker att det inte är så respektfullt att säga så som du gjorde.”, “Jag noterade att du gjorde såhär. Det är inte okej, som jag ser det.”
  • Om vi inte är säkra på att vi hörde rätt, eller förstod vad som hände så kan vi fråga för att få förtydliganden. “Vad menade du när du sa …?”, eller “Förstod jag det rätt att du menade …? Det tycker inte jag är så schysst.”

Varför detta är viktigt:

Att agera respektfullt är en livslång lärandeprocess. Det är naturligt att ibland göra misstag och bete sig på sätt som inte är respektfulla, även om vi inte menar något illa. När vi blir uppmärksammade på våra beteenden får vi chans att bredda vår förståelse och lära oss från våra misstag. Många gånger är vi inte medvetna om våra handlingar. Ofta gör vi bara på samma sätt som andra har gjort omkring oss, och har inte reflekterat över om det är respektfullt eller ej att göra så. För att kunna utveckla vår syn på respekt och bli bättre på att agera respektfullt behöver vi få hjälp av andra att lägga märke till hur vi agerar och huruvida det är okej eller ej att göra så. Genom att ta ansvar och ta itu med problem när de uppstår bygger vi en kultur av ömsesidig respekt och kontinuerlig utveckling i våra samtal.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Att uppmärksamma om någon beter sig på ett sätt som inte är respektfullt kan ta tid innan vi får in som vana. I början kan det ta en stund innan vi blir medvetna om vad som sker i en viss situation. Vi kanske märker först när vi är på väg hem, eller när vi ska sova att det som någon gjorde inte var okej. Det är alltså helt okej och naturligt att vi missar att lyfta att någon betett sig på ett sätt som inte är respektfullt. I dessa fall kan vi alltid lyfta det i efterhand. Vi kan till exempel säga:
“Jag insåg inte detta i stunden, men i efterhand inser jag att det inte kändes så respektfullt när du sa …”
“Det var en sak du gjorde förra veckan som jag vill ta upp. Jag uppfattade det som att du inte respekterade mitt beslut när du sa …”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Eftersom det är ett gemensamt ansvar att lyfta när någon agerar på ett sätt som inte är respektfullt så kan vi alltid själva lyfta det vi ser, även om beteenden inte var riktat mot oss. Dock kan vi då behöva vara extra ödmjuka för att vi missuppfattat situationen. Vi kan till exempel säga:
“Jag kanske missuppfattade, men jag hörde att du sa … till … . Det är väl en ganska nedsättande kommentar?”

Vi lyssnar när vi får kritik för något vi sagt eller gjort

Beskrivning:

Att lyssna när vi får kritik för något vi sagt eller gjort handlar om att vi på allvar överväger om personen kan ha en poäng med sin kritik. Vi går inte direkt in i försvar eller avfärdar kritiken. Istället tar vi oss tid att verkligen försöka förstå den andres tankar och perspektiv. Vi reflekterar över deras feedback och funderar över på vilket sätt de kan ha rätt. Om vi tror att det rör sig om ett missförstånd, tar vi upp det först efter att vi har lyssnat färdigt och verkligen förstått deras upplevelse.

Exempel:

  • Ibland är det bästa vi kan göra att bara ta några sekunders paus och tänka över det som sagts, innan vi svarar något.
  • Vi kan också säga sådant som “Tack för att du lyfter detta. Du kan ha en poäng. Jag ska tänka vidare kring det.”, “Aha, intressant. Jag tror jag förstår vad du menar.”
  • Om vi inte förstår, kan vi fråga: “Kan du förklara vad du upplevde inte var respektfullt i det jag sa/gjorde?”, “Hur menar du, kan du utveckla?”
  • Om vi lyssnat och tror att det skett ett missförstånd försöker vi reda ut det, till exempel om det verkar som att den andra hörde fel, att vi själva sade fel, eller att vi menade något annat än det som uppfattades.

Varför detta är viktigt:

Det är naturligt att vilja försvara oss när vi blir kritiserade, men om vi går direkt i försvar missar vi ofta chansen att lära oss och växa som människor. Genom att först lyssna visar vi att vi värdesätter den andres upplevelse och vill bidra till en respektfull atmosfär. Denna inställning stärker tilliten, underlättar vårt lärande och hjälper oss att reda ut missförstånd. Det bidrar också till ett samtalsklimat där det känns tryggt att dela tankar och erfarenheter.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag vill be om ursäkt för hur jag reagerade när du gav mig kritik. Jag hamnade direkt i försvar istället för att lyssna på vad du hade att säga. Jag inser nu i efterhand att du har rätt.”
“Jag märkte att jag inte hanterade det så bra när du kritiserade mig innan. Jag ska tänka på det du sa och återkomma när jag kunnat reflektera lite mer. Tack för att du tog upp det med mig.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag upplever att du inte riktigt lyssnar på mig nu, utan bara går i försvar direkt. Jag skulle uppskatta om du försökte förstå vad jag framför innan du avfärdar kritiken.”
“Du verkar ganska arg för att jag framför den här kritiken. Jag vet inte om jag uttryckte mig klumpigt men jag menar inte att du skulle vara en dålig person, bara att det beteendet inte uppfattas som respektfullt från mitt perspektiv.”

Vi ber om ursäkt om vi insett att vi agerat på ett sätt som inte var schysst

Beskrivning:

Att be om ursäkt om vi insett att vi agerat på ett sätt som inte var schysst handlar om att förmedla till den andra personen att vi tar ansvar för vårt beteende och att vi är ledsna att det gick ut över den andra. En ursäkt är inte bara att säga “Förlåt” utan handlar om att visa att vi förstår att det vi gjorde inte var bra, och att vi kommer anstränga oss att inte upprepa samma beteende igen.

Exempel:

  • Vi kan säga sådant som: “Jag är ledsen att jag sa så. Jag förstår att det inte var särskilt snällt, och ska tänka på detta framöver.”, eller “Förlåt. Det var inte bra gjort av mig. Jag drogs med lite i mina känslor och sa saker som jag egentligen inte står för. Jag ber om ursäkt för det.”
  • Vi säger inte sådant som: “Jag menar bara väl” eller “Jag är ledsen att du tog illa upp.” eftersom det inte visar att vi tar ansvar, utan snarare lägger skulden på den andra personen för att denne reagerade.
  • Vi ger inte bortförklaringar där vi skyller på andra eller på omständigheter, i stil med “Det var min sambo som tog tid på sig som gjorde att jag blev sen.”, “Jag var ganska stressad den dagen, det var därför jag sa så.” eller “Du var inte mycket bättre du heller.” Vill vi ge förklaringar så behöver vi vara tydliga med att det inte fråntar oss ansvaret, utan är något vi bara berättar för att den andre ska förstå lite mer varför det blev som det blev.

Varför detta är viktigt:

Att vi ber om ursäkt på ett sätt där vi verkligen tar ansvar är grunden för att kunna reparera skada som inträffat och bygga upp förtroendet för varandra igen. Faktum är att vi till och med kan känna större förtroende för någon som agerat fel men ber om ursäkt på ett genuint sätt, än för någon som inte agerat fel till att börja med. Något händer när vi ser att en annan person tar ansvar för sitt beteende. Det skapar en trygghet och stärker relationen. Därför är detta centralt för att gruppen ska uppleva att man blir respektfullt behandlad av varandra.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag insåg att jag inte gav en så bra ursäkt när vi sågs sist. Jag vill därför säga att jag verkligen tar ansvar för hur jag betedde mig och jag förstår att det inte var schysst gjort.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag uppfattar det som att du inte menar det när du säger förlåt. Du har inte förklarat på vilket sätt du anser att du agerat fel.”
“Du har inte bett om ursäkt för att du sa så. Tycker du inte att du gjort något fel?”

Vi hjälps åt med att hålla tiden och att hålla oss till ämnet

Beskrivning:

Att hjälpas åt med att hålla tiden och att hålla oss till ämnet handlar om att säga till om någon eller några hamnar på ett långt sidospår eller om någon eller gruppen som helhet misslyckas med att hålla tiden. Oavsett om det är vi själva eller någon annan försöker vi vara uppmärksamma på detta och ta gemensamt ansvar.

Exempel:

  • Vi kan säga sådant som: “Nu har vi pratat ganska länge om den här frågan, men vi skulle ju också försöka hinna med att prata om den andra frågan. Kan vi gå över till den nu?” eller “Nu hamnade vi på ett sidospår, kan vi gå tillbaka till ursprungsfrågan?”
  • Vi kan ha en uttalad tidsansvarig som håller koll på klockan eller sätter alarm.
  • Vi försöker komma i tid så att träffen kan sätta igång som planerat.

Varför detta är viktigt:

Att hjälpas åt med att hålla tiden och att hålla oss till ämnet är att visa respekt för varandras tid. När vi har samlats för att prata om ett specifikt tema har vi avsatt en viss tid av våra liv till detta. Genom att hjälpas åt att hålla tid och hålla oss till ämnet ser vi till att alla får möjlighet att använda denna tid till det som var tänkt. Att hålla fokus hjälper också gruppen att göra verkliga framsteg mot en djupare, gemensam förståelse.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Nu hamnade jag visst på ett sidospår. Förlåt. Vi kan gå tillbaka till frågan vi diskuterade från början.”
“Ursäkta att jag är sen. Jag missbedömde tiden.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Trots att vi påpekat att vi ska hålla oss till ämnet så fortsätter du att prata om annat. Då respekterar vi inte deltagarnas tid.”
“Jag har märkt att du ofta kommer sent till träffarna, vilket gör att vi måste välja mellan att sätta igång sent eller börja utan dig. Skulle det vara möjligt för dig att komma i tid lite bättre i framtiden?”

Vi försöker säkerställa att vi utgår från pålitliga källor när vi kommer med påståenden

Beskrivning:

Att försöka säkerställa att vi utgår från pålitliga källor när vi kommer med påståenden handlar om att ta ansvar för att vi inte sprider felaktig information. Det inkluderar både när vi pratar om forskning, nyheter eller personlig information. Vilken informationskälla som anses vara pålitlig beror då också på sammanhanget.

Exempel:

  • Om samtalet enbart handlar om våra personliga uppfattningar, behov eller upplevelser (till exempel vad vi tycker om för musik, vad vi skulle behöva för stöd, osv), då är vår egen personliga upplevelse pålitlig data.
  • Om samtalet handlar mer om händelser i samhället kan istället journalistiska granskningar vara den mest pålitliga informationskällan.
  • Handlar samtalet om hur världen fungerar kan vetenskapliga studier vara den källa som är mest pålitlig.

Varför detta är viktigt:

Det sprids ofta rykten och falska påståenden, och om vi inte tar ansvar för att säkerställa att informationen stämmer så för vi bara felaktigheterna vidare. När vi försöker fördjupa vår förståelse för något är pålitlig information viktig för annars riskerar vi att dra felaktiga slutsatser. Detta gör det svårt att nå fram till sanningar om världen och oss själva. Ett annat skäl till att utgå ifrån pålitlig information är för att öka möjligheterna att nå samsyn. Felaktig information kommer i många fler former än korrekt information, vilket gör att vi lättare bygger upp motstridiga synsätt när vi inte utgår från pålitlig information. Det gör att vi snarare kommer längre ifrån varandra än får en gemensam förståelse.

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Jag insåg nu att jag inte minns riktigt var jag läste om detta. Det kan hända att det inte stämmer.”
“Jag ska säga det att det här var något som jag hörde en kompis berätta för mig. Jag vet inte helt säkert att det är sant.”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Har du någon källa på det påståendet?”
“Var har du läst det? Det stämmer inte med det jag känner till.”
“Vi behöver vara försiktiga med påståenden som vi bara hört ryktesvägen. Det är inte säkert att det stämmer.”

Vi hjälps åt med det praktiska 

Beskrivning:

Att hjälpas åt med det praktiska handlar om att vi alla bidrar med det vi kan för att träffarna ska bli bra. Detta inkluderar förberedelser inför en träff, praktiska saker under träffen, och att ordna med saker i efterhand. Vi bidrar utifrån förmåga. Det viktiga är att alla gör något, oavsett om det är en stor eller liten uppgift.

Exempel:

  • Vi hjälps åt att göra rent efter oss.
  • Vi kan ta olika roller i förberedelserna, till exempel att någon brygger kaffe, någon köper frukt, någon sätter upp skyltar så att folk hittar, osv.

Varför detta är viktigt:

Att vara ett community handlar om gemenskapen, det vill säga, det handlar om att vi är där för varandra och tar gemensamt ansvar. Vi tar inte andra för givna och förväntar oss att bli servade. Detta är att visa respekt gentemot varandra. Det skapar också en känsla av att vi alla är viktiga och behövs. Detta förstärker gemenskapen och gör communityt mer långsiktigt hållbart. 

Vad vi kan göra om vi kommer på oss själva med att inte följa principen:

Vi kan till exempel säga:
“Förlåt, jag blev lite upptagen av annat. Jag kommer och hjälper till nu.”
“Vad finns det för saker jag kan hjälpa till med?”

Vad vi kan göra om vi uppfattar det som att någon annan inte följer principen:

Vi kan till exempel säga:
“Har du något att göra? Kan du hjälpa till här borta?”
“Du har inte skrivit upp dig på att hjälpa till med något. Är det så att du för tillfället inte har möjlighet till det eller har du bara glömt?”

Läs den engelska versionen av denna sida.

Page-ID: 29

This page is version 2.0. It has not yet been reviewed by the global community. Do you want to help improve it? Please leave a comment in the google document for this page, or join the email group to be part of the discussion.  You can always share your thoughts via email directly to mail@awiserworld.net. Read more about how you can support A Wiser World.

Scroll to Top